Inspira

(Från Inspiration nr 1, 2009)

På morgonen står de tomma. Under dagen fylls de så sakteliga på: Med äppelskruttar, hopknycklade utskrifter, förpackningar till hämtmat och annat skräp som hör arbetsdagen till. När de flesta har gått hem kommer städarna och byter ut dem mot nya. Vad händer då med allt detta som slängs? Varför ska man bry sig? Spelar det någon roll om man skiljer på papper, flaskor och äppelskrutt? Svaret är självklart: JA. 

Enligt forskarundersökningar har konsumtion blivit vårt i särklass största fritidsintresse och affärerna håller öppet alla dagar. En förklaring är att shopping får oss att känna oss lyckliga – om så bara för några ögonblick. Den världsberömde sociologen Zygmunt Bauman förklarar tidsandan på följande sätt i boken Consuming life:

”I konsumtionssamhället förskjuts sökandet efter lyckan – det mål som oftast används som bete i marknadsföringskampanjer i syfte att få konsumenterna att spendera sina pengar. Konsumtionssamhällets ekonomi lever på omsättningen av varor och blomstrar när pengar byter ägare. Men så snart detta sker slängs ett antal färdigkonsumerade produkter på soptippen.”

Konsumtionens lyckorus skapar med andra ord sopor. Och det är bland annat reklamen som lockar oss. Istället för att klokt ta med återanvändbara mat-lådor köper vi färdiglagade sallader och varmrätter. Istället för att dricka kaffe som förr springer vi omkring på stadens trottoarer med papperslattemuggen i högsta hugg. Visst kanske vi sparar in några minuter tack vare vår nya mer konsumistiska livsstil. Samtidigt bör vi vara medvetna om vikten att ta hand om vårt eget skräp.

Avfall Sverige heter den kommunala branschorganisationen som hjälper oss. I deras statistik framgår det att stora förändringar har skett i avfallshanteringen de senaste tio åren. Dels har, vilket kanske var väntat, mängden avfall ökat med 23,8 procent. Samtidigt har vi blivit bättre på materialåtervinning och avfallsförbränning. Enligt Avfall Sverige är det bara 4 procent av det vi slänger som idag hamnar på tippen. Resten fördelas jämt mellan återvinning och förbränning. Vid Högdalenverket bränns exempelvis matrester och skräp från Stockholms sop- och papperskorgar och omvandlas därigenom till värme för 80 000 hushåll och el för 200 000 hushåll.  

Ju större land desto större sopberg, i Japan, med 128 miljoner invånare, har debatten bland annat handlat om skogskövling för tillverkning av engångsätpinnar. Detta har lett till att man nu, oftare än förr, använder återanvänd-ningsbara pinnar av plast och metall samt ätpinnar som garanterat kommer från ”kravmärkt” trä. När jag ringer grossisten för de ätpinnar som svenska sushi- och thairestauranger tillhandahåller kan de inte specificera vilket slags odling deras ätpinnar kommer ifrån – ännu. Men så snart vi konsumenter kräver det så kommer det förhoppningsvis komma. För sådan är marknadens lag: det tusentals konsumenter vill ha kan snabbt trollas fram till försäljning.

Vår skräpiga livsstil gör att vi kan vara på väg mot en ”avfallsinfarkt”. Det vill säga ett samhälle som producerar mer sopor än vad vi kan ta hand om. 

– När det gäller avfallsminskningen så har det nästan inte gjorts någonting. Man får ge sig på själva grunden till vår masskonsumtion, vilket är vår marknadsekonomi och hur vi mäter vår tillväxt. Kanske vi måste ge oss på att ändra värderingarna för hur vi vill driva samhället, sade avfallsforskaren Johan Sundberg i SR:s Vetenskapsradion, den 11/2, 2009.

I EU-parlamentet har de fastslagit att man i första hand bör sträva efter att förhindra att avfall uppkommer, framför allt genom förbättrade produktionsmetoder men också genom förändrade konsumtionsmönster.  

Det du och jag kan bidra med till en bättre värld: slänga färre saker i papperskorgarna och sopsortera mer. Så enkelt är det, åtminstone i teorin. I praktiken krävs fler gammeldags vanor. Att sluta med engångsförpackningar är en sak. Att samhället stödjer oss är en annan.

Här är några råd och tips till våra folkvalda: En viktig del är att det ska vara enkelt och trevligt att återvinna. Återvinningsstationerna måste därför finnas överallt, oavsett om man bor i en storstad eller ute på landet. De ska även hållas rena och prydliga. Kunskap handlar om att vi måste tydliggöra vinsterna med att separera mat, papper, plast och metall. Det handlar om att se världen lite från ovan, att se över gränserna, att tänka globalt och utforma hela återvinningssystemet så att det uppgraderas och görs lika högtekno-logiskt och attraktivt som en Iphone eller ett rymdskepp. Lika enkelt som kravmärkta ätpinnar. Tänk om det fanns återvinningsstationer istället för soprum och papperskorgar. Se dig som en medveten medborgare som insett att för det globala samhällets skull är det många gånger klokare att använda flergångskoppar och tallrikar, knivar, gafflar och ätpinnar som tål att diskas och användas igen.  

Visst ska man också kunna köpa, slita och slänga, men i framtiden kommer det förhoppningsvis återvinnas på bästa möjliga sätt. Helst i en den nya tidens kravmärkta papperskorg eller på en certifierad återvinningsstation där 

var beståndsdel i det vi slänger sorteras ut med en kirurgs precision och gräns-överskridande intelligens.

För en sak är säker: När arbetsdagen är slut är landets soptunnor fulla. Och någonstans i Sverige ska allt detta återvinnas. Låt oss jobba för det!